För tillfället försöker jag förstå hur det f-n kan vara möjligt att gå vilse i Tölö???!!! Skulle det inte gälla nån annan än allas vår JennaJ. skulle jag nog inte tro att det kan vara sant.

Men - some things never change...

Redan i lågstadiet då vi skulle orientera skötte jag det jag var bra på - nämligen att vara moraliskt stöd, fundera på om det där diket är för brett för att gena över med ett mindre graciöst hopp eller förbanna att jag inte tänkte på att köpa ett par joggingskor som är myr-resistenta -

medan mitt par skötte bisaker såsom kartläsandet. Självinsikt i unga år, vill säga!

Kan varken skylla på vinet (drack bara ett glas), tröttheten (man blev ganska jäkligt vaken då man plötsligt märker sig gå förbi en hektar begravningsplan och en kufisk uggla(precis, en UGGLA i Helsingfors!) ho-hoar nånstans ovanför gravarnas tystnad. Inte gör det saken precis bättre att jag plötsligt ser en skylt: "Hangö" och pil till höger. Trevligt. Jag som bara ville gå hem, sträcka ca 700 meter...

Istället blev det en runda nästan till Hangö, skräckupplevelse á la Thriller-videon (såg redan framför mig hur gravarna öppnades och en arm gräver sig upp ur marken...brrrr) och ett nytt hundrametersrekord i rusning-med-klackar-och-helvetiskt-stor-handväska i jakten på en spårvagn som plötsligt rörde sig med ljusets hastighet. Vad är det med kollektiva trafikmedel anyway- alltid då man väntar kommer de inte, alltid då man har panik kommer de för tidigt och annars har de en tendens att gå åt fel håll. Hata hata.

Efter många om och men är jag tillbaka på Manskun31 i mitt slott (närmare bestämt i min myshörna under loftet) och undrar varför varför varför jag har ett så non-existent lokalsinne.

3 minuter senare har jag ett svar på denna existentiella fråga -

man kan ju inte ha allt...

-J.J

Jahapp..
Efter ett antal år som totalvägrare gällande bloggar finner jag mig själv mitt inne i en (alltför tekniskt utformad) blogg. How did we come to this??

Oh well, i "dagens samhälle" (för övrigt ett uttryck som man fått höra till lust och leda sedan man kunde stava till "Långstrump") är det ju ett fenomen att mänskor måste få fläka ut sig någonstans, på något sätt.
Själv hade jag några alternativ för att uppfylla min egen kvot av offentligt jag-är-inte-så-dum-som-jag-verkar, nämligen BigBrother (kan detta verkligen kallas underhållning?), en spårvagnstur genom Helsingfors (naken!), stämma nån för nånting skojigt (får nog av det på jobbet) eller så att BLOGGA.
Valet var trots allt enkelt, ingen vill ju frivilligt a) vara inlåst i ett hus några månader med en handfull dårar b)frysa ihjäl på gamla dar c) sitta i Helsingfors tingsrätt och ruttna då det finns roligare saker o göra.

Fast egentligen vill jag int exploatera mig själv, bara få utlopp för Pippin i mig.

Resultatet blir således att ta ut agressioner, passioner och reklamationer (yrkesskadad, I know) på alls vårt internet istället. Skulle jag fortfarande bo på Söder i Sthlm skulle väl någon fälla kommentaren "nämen Guuuuuud vad treeeevligt" i äkta noll8 stil samtidigt som denna någon egentligen skulle tänka "jahapp, undrar vad hon tror hon kan skriva om då".
Vilken tur då att jag istället befinner mig i "stan", där det närmaste jag blir smygmobbad för är att jag säger R-kiosk (ärrrrtjosk).

Alles Klar, dags o fundera vidare på livet tillsammans med Ola Salo innan mitt förhållande med Idol fortsätter.

-J.J.-