V H S- inte en video, pucko, utan VÅGA HATA STATUS. Med STORA bokstäver.

What's happening här? Jag har kommit fram till att jag inte kan tåla statussökare. Från och med idag är jag officiellt en statusvägrare av högsta klass.

Jag menar, hur roligt är det att en 4årings första sko-kontakt (en alltför underskattad vändpunkt i barnets utveckling för den delen) är "acost, mamma titta acost" - då en snorig unge glor på Lacostes nyaste barn-tennisskor. NEJNEJNEJ FEL! Stoppa där. Om man spolar tillbaka VHS:en istället: "mammaaaa ja o vill ha sånadär kor som låter klicklicklickklick då man går". Låter SÅ mycket bättre direkt..

D ju liksom helt sjukt att man sku vilja ha nånting bara för att det är STATUS....helt absourd idé som borde förbjudas. Man ska ju ha nåt för att det är snyggt eller stiligt och inte för att det är en ful maskliknande sak broderad på röven(vem creatade Nikes logo anyway.?).

Det är som om den skitgamla klichén att man kan köpa sig ett lyckligt liv verkligen sku måsta bekräftas hela tiden genom att köpa sig surrogat. Jeejee.

 NEJ SEDU, jag VILL inte vara på din VIP lista vilken innebär att jag får gå förbi kön till LUX en lördag- hellre står jag i kön än låtsas att jag älskar Sedus hela jävla fucking business. För det gör jag inte. Jag är mycket gladare om jag går ut med mina vänner som inte bryr sig om status, som inte hela tiden måste bekräfta sig själva och bli bekräftade av att de har pengar, makt och Tigerskor (för man har ju Tigerskor för att de ser så jävligt bra ut, remember?) och får går förbi en kö. Dehär mänskorna är snygga, självsäkra, roliga och underbara. Men de söker inte status. De har en personlig status som man inte kan köpa.

Fast VHS är min nya slogan ska jag int jeesustella och låtsas att jag inte själv blir påverkad av all status-hets som finns runt om mig hela tiden. Visst, jag ÄLSKAR J.Lindeberg och tycker han är värd ett nobelpris (i vilken kategori har jag inte kommit fram till ännu) - men det är för att hans jeans gör att man är snyggast på norra halvklotet, inte för att det är coolt och inne att gilla honom. Dessutom är det ju klart man påverkas- men att tro att status är ett självändamål är ju bara superfjantigt och naivt. Det är ok att stå på sina skyhöga Pradaklackar och sitta i sin ljusblå Maserati bara men står med fötterna stadigt på jorden och aktar skorna då man trycker på gaspedalen.

Alldeles för ofta märker man av dethär, på vissa mer än på andra...endel i bekantskapskretsen är precis som om status-pesten aldrig skulle släppa taget...det ska va si o det ska va så, men endast för att få bekräftelse och erkännande av sin omgivning. På dehär personerna märker man sedan, att då nånting inte heller bara hade med status o göra så är de helt lost- nån blir sjuk, nånting oväntat dyker upp eller de verkligen måste släppa sin status-stress. Då är plötsligt de riktiga värdena konkret framför deras näsa och vad ska de hitta på då?

En del inser, endel inte. Bara o hoppas att deras VHS nångång dyker upp. Men oj, jag glömde- dehär mänskorna har ju faktiskt en DVD och en  digibox som man kan spela in på!!!! Det är ju inte STATUS med en VHS!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så e d jul igen...Första gången någonsin är det en vit, solig jul i Karperö. Vädret är perfekt- runt noll, vindstilla och himlen är ljust blå medan solstrålar letar sig frambakom trädtopparna.   Det är fridfullt här på nåt sätt. Helt tyst, ingen spår...

Någon hävde en dag ur sig att det gör en stressad att nån tycker mycket om en. Det blir en massa förväntningar och press på att vara fantastisk och man får ångest av att kanske inte uppfylla dem alla så som man tror att de borde uppfyllas. Gör en str...

Åååååååååååååååångest!!! Tiden går så galet, galet fort. Känns som om händelser för ett år sedan var i förra veckan.  Skall det verkligen gå så fort att tiden bara flyger iväg? Måste stanna upp och fundera vad jag åstadkommit det senaste året:   Bliv...

Jahajaha...Första "riktiga" jobbet sen man blev färdig från skolan nu då.  Eller riktiga och riktiga, men det första som motsvarar min utbildning både till uppgifter och lönenivå så det är väl att vara nöjd. Men som väntat är man ju aldrig nöjd... Vu...

Har du nånsin haft känslan att ingenting är nånsin tillräckligt? Att det inte är bra nog oavsett vilken ansträngning som krävdes? Att det inte går att spricka upp i tusen versioner av sig själv?   Att inte räcka till är nu officiellt en state of mind...