Fy fan...Gick till en R-kiosk( JAAAA jag veet att det e töntigt o säga R-kiosk) för att fixa mitt spårakort o vid kassan stod en liten flicka på kanske 8 år med sin mamma. Hon stod och funderade på vilken glass hon sku välja. Tänkt om man sku ha såna problem! Jag vill bara vara liten, utan ansvar över mina egna beslut och där mitt största problem är om jag skall leka häst eller bollen e hemma.

Hann int ens bli bitter på flickan- och så öppnar hon munnen: "Äiti, mä mietin vielä jos tuo täti menee ennen mua.". Excuse me WHAT???!!!!Jag tittar mig omkring för att försöka hitta nån 70+ tant med en Ässälott, men nada. "TÄTI"??När i helvete  blev jag en tant?! När blev jag vuxen och är det en irreversibel funktion??!!

Plötsligt ska man ha sin universitetsutbildning i handen på ett dumt papper, ett 60-h-i-veckan-minst-jobb-som-är-jävligt-bra-betalt, bostadslån och femårsplaner noggrannare än Stalin. NO THANKS.

Kan helt enkelt inte kommunicera (ett överexploaterat modeord förrsten) med mig själv alls om detdär. Från början lär vi oss att prata, vi lär oss fler och fler ord för att kunna uttrycka oss själva. Det ironiska är, att ju fler ord vi lär oss och ju mer vi pratar, desto svårare är det att veta vad man ska säga. Det går inte längre att vara så rakt på sak som i sandlådan på dagis: "ska vi bygga sandslott?". Istället ska man leka sin egen Dr Phil och fundera vad man egentligen kan säga. Allt ska överanalyseras och benas sönder till partiklar.

Det allra svåraste är väl att verkligen kunna uttrycka sig så som det känns. Well, vissa är födda men en språklig och spelögig begåvning, andra inte. Men nog e fans svårt ändå, att verkligen få fram nånting då det sku behövas fast man annars pratar 110km/h på 40-område. Det sku vara så mycket enklare om folk kunde sluta med verbala power struggles som reflekterar deras situation och istället tala om saker med sina riktiga namn. Hur många gånger har man inte missförstått nån annan för att man själv har komponerat ihop nånting i sitt huvud. Nästa gång ska jag fan fråga "vad menar du?" istället för att säga "mmm" och ännu en vecka senare fundera vad fan det där sku betyda.

"Ska vi bygga sandslott?" sku faktiskt vid närmare eftertanke kanske kunna fungera idag. Det är nästan lite originellt. Istället för att leka med varandra leker alla med ord för att det tycks vara viktigt att ha ett mentalt övertag-  eller att tro att man har det. Vi leker helt enkelt hellre med andras känslor än med våra egna. Då slipper man ta det där jävla ansvaret.

Ge mig en glass. Men fråga inte vilken, ge bara en.

Se förresten "Sooloilua". Bästa finska filmen på länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så e d jul igen...Första gången någonsin är det en vit, solig jul i Karperö. Vädret är perfekt- runt noll, vindstilla och himlen är ljust blå medan solstrålar letar sig frambakom trädtopparna.   Det är fridfullt här på nåt sätt. Helt tyst, ingen spår...

Någon hävde en dag ur sig att det gör en stressad att nån tycker mycket om en. Det blir en massa förväntningar och press på att vara fantastisk och man får ångest av att kanske inte uppfylla dem alla så som man tror att de borde uppfyllas. Gör en str...

Åååååååååååååååångest!!! Tiden går så galet, galet fort. Känns som om händelser för ett år sedan var i förra veckan.  Skall det verkligen gå så fort att tiden bara flyger iväg? Måste stanna upp och fundera vad jag åstadkommit det senaste året:   Bliv...

Jahajaha...Första "riktiga" jobbet sen man blev färdig från skolan nu då.  Eller riktiga och riktiga, men det första som motsvarar min utbildning både till uppgifter och lönenivå så det är väl att vara nöjd. Men som väntat är man ju aldrig nöjd... Vu...

Har du nånsin haft känslan att ingenting är nånsin tillräckligt? Att det inte är bra nog oavsett vilken ansträngning som krävdes? Att det inte går att spricka upp i tusen versioner av sig själv?   Att inte räcka till är nu officiellt en state of mind...