Jahajaha...Första "riktiga" jobbet sen man blev färdig från skolan nu då.  Eller riktiga och riktiga, men det första som motsvarar min utbildning både till uppgifter och lönenivå så det är väl att vara nöjd. Men som väntat är man ju aldrig nöjd... Vuxenpoäng, anyone? Bostadslån, volvo och en liten liten pirathund är inte lång borta..

Visst, det är fantastiskt att jag lyckades få mitt drömjobb direkt (eller det som jag tror är mitt drömjobb) och att den enda dåliga sidan är att kontoret ligger i- just det- Esbo, men min vana trogen får jag ångest av att inte veta nånting. Vad går jobbet ut på, hurdana friheter kan man ta sig, vad förväntas av mig, vilka oskrivna regler finns det o jadajada.

Då jag 1730- fullständigt utpumpad- lämnar kontoret för en underbar 45 minuters bussväg hem (jag e inte bitter...) är jag (som väntat) superdeprimerad. Fick inte outlook att fungera, visste inte att free seating inte i praktiken är free seating och fattade mig inte på safeword-applikationen. END OF THE WORLD.

Well, dags att sätta saker i perspektiv igen och sluta längta tillbaka till 16timmars dagligt rutinjobb med alltför dålig ersättning. Intalar mig själv "det är INTE det du vill, du VILL ju jobba som wannabe konsult. VILL VILL VILL VILL". Om man upprepar nånting tillräckligt många gånger blir det en personlig sanning.

Sägs det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så e d jul igen...Första gången någonsin är det en vit, solig jul i Karperö. Vädret är perfekt- runt noll, vindstilla och himlen är ljust blå medan solstrålar letar sig frambakom trädtopparna.   Det är fridfullt här på nåt sätt. Helt tyst, ingen spår...

Någon hävde en dag ur sig att det gör en stressad att nån tycker mycket om en. Det blir en massa förväntningar och press på att vara fantastisk och man får ångest av att kanske inte uppfylla dem alla så som man tror att de borde uppfyllas. Gör en str...

Åååååååååååååååångest!!! Tiden går så galet, galet fort. Känns som om händelser för ett år sedan var i förra veckan.  Skall det verkligen gå så fort att tiden bara flyger iväg? Måste stanna upp och fundera vad jag åstadkommit det senaste året:   Bliv...

Har du nånsin haft känslan att ingenting är nånsin tillräckligt? Att det inte är bra nog oavsett vilken ansträngning som krävdes? Att det inte går att spricka upp i tusen versioner av sig själv?   Att inte räcka till är nu officiellt en state of mind...

Varje slut är början på nånting nytt sägs det. Egentligen är alla breaking points både början och slut. Det beror bara på hur man vill ta det. Säger icke-cyniska-jävligt-positiva-mänskor-som-alltid-ser-det-bästa-i-allt ja (spyreflexer...).   Då man n...