Åååååååååååååååångest!!!

Tiden går så galet, galet fort. Känns som om händelser för ett år sedan var i förra veckan.  Skall det verkligen gå så fort att tiden bara flyger iväg?

Måste stanna upp och fundera vad jag åstadkommit det senaste året:

Blivit färdig DI, fått nytt jobb, flyttat en gång själv och fyra gånger åt mina vänner, avslutat diplomarbetet..Okej då, helt bra saldo. Känns ändå som om jag inte alls hänger med.

Har alltid förhållit mig väldigt överlägset till mänskor som tror på och propagerar att förr eller senare kommer min egen cyniskhet att skratta åt sig själv och jag kommer att komma på mig själv head over hills helt out of the blue. Allt bullshit om prinsar på vita hästar och halva kungariket och hela prinsessan (och hennes issues på köpet) har, ända sedan jag var liten, känts väldigt främmande och precis som vad de är - fåniga sagor.

Man lär ju sig av sina misstag och tyvärr lär man sig bäst kantapään kautta, och mina erfarenheter har endast och enbart förstärkt min åsikt om att det är fullständigt idiotiskt att släppa in nån innanför muren av stål. Det enda som händer är att man blir besviken. Nej tack. "Man måste våga för att vinna"-sort of bullshit är sååå gammal grej. Spy-reflexer av mindre!

Måste dock medge att jag kanske, kanske; sakta med säkert  börjar inse att det är värt risken att gå sönder ändå. Fy fan vad det tar emot att erkänna!!

Men fantastiskt glad är jag i vilket fall som helst, oavsett om jag erkänner det ens för mig själv. Undrens tid är inte förbi.