Så e d jul igen...Första gången någonsin är det en vit, solig jul i Karperö. Vädret är perfekt- runt noll, vindstilla och himlen är ljust blå medan solstrålar letar sig frambakom trädtopparna.

Det är fridfullt här på nåt sätt. Helt tyst, ingen spåra eller buss så långt örat hör. Jag blir alltid sentimental till julen och spenderar en hel massa tid på att fundera alldeles för mycket.

Jag kommer inte fram till nånting så ofta då jag vänder och vrider på saker i mitt eget huvud. Alltid finns det saker som irriterar, sådant som man skulle vilja att var annorlunda och onödiga stressmoment.

Ändå känner jag mig ganska lycklig just nu. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna lita på någon igen. Någonsin. Nu är jag dock överbevisad. Och fantastiskt, fantastiskt glad över det.

Eller vad nu det sen är att vara lycklig.  Mitt humör går upp och ner som en berg och dalbana. Men det är väl bara min personlighet som jag får försöka lära mig att leva med.

GOD JUL! :)